we are all.... animals

Skidbacken är en ganska märklig plats. Vi blir djur där, jag har har verkligen lagt märke till det. Tillexempel så...

• Spanar alla på alla, singel som stadgad. Varför är totalt oförståeligt egentligen, stora fula kläder som inte på något sätt utmärker någon sorts personligehet, röda näsor och snor, men vi gör det iallafall, och gör vårat bästa för att se någorlunda snygga ut innan vi ger oss ut i våra bajsrumpatäckbyxor och Galen-Leifpjäxor.
• Ska alla spänna sig inför alla. Man ska göra den snyggaste svängen, fränaste hoppet, och visa upp hur jävla snabbt man vågar åka när man tror att någon ser. Imponera på killen i liftkön som var ganska söt. Dunka sig på bröstet. Kolla på mig. Ja jävlar... Oftast går det jävligt illa, haha.
• Ska alla tävla med alla. Har man suttit i en sittlift och lyssnat på ett gängs totaldryga konversation i en kvart vill man ju bara totalknäcka dem i backen. Och de tänker nog likadant om tjejen som suttit och sett skitsur ut bredvid dem.

Alltså.. djur. Jag vet att jag blir så iallafall, och Anna, och Emy. Annars brukar jag aldrig ha något behov av att visa upp mig, och brukar verkligen aldrig känna rovdjurstävlingsmänniskan inom mig. Det är skumt som fan, men ganska kul.