happy go lucky!!!

Fan. Det skulle vara så jävla mycket lättare om jag hatade det här stället. Om jag avskydde alla här och skulle skratta gott och lyckligt hela vägen hem på tåget på tisdag med mina flyttkartonger. Men det gör jag inte, och det suger... Just nu.

Jag har egentligen inte alls tänkt på det, men idag var farsan här och hämtade första flyttlasset, och plötsligt blev det så jävla påtagligt. Och i stunden man ska lämna det som varit ens liv i nästan ett år så tänker man faktiskt inte på det som varit jobbigt och pestigt, utan det som jag faktiskt tycker så förjävla mycket om.

...

Fast, jag är så väldigt glad att jag känner mig jävligt vemodig och ledsen just nu. Annars hade ju hela den här tiden varit helt bortkastad. Det borde ju faktiskt vara den bästa känslan man kan ha efter att ha gjort något sånt här, vemod över att det är dags att lämna det. Det är ju något positivt, det är ju en lycklig känsla, hörru... Ellen, fattaru inte det. Var glad nu då. Tänk på vad du fått.

...anus.

Nä men allvarligt talat. Tack så mycket, tack så jävla mycket, allt som betytt nåt. Tack och hej.