Det blir så jävla svårt. Ibland önskar jag att jag bara levde dumt ovetande. Så kunde jag ha min tvåsamhet, min familj och ett liv som jag lätt kunde identifiera i tjejtidningsutbudet. Lyckligt ovetande. Tillfredsställd och lättorienterad i samhällets norm.

Jag vet att jag aldrig skulle kunna göra det. Spela med de reglerna. Jag vet att det skulle göra mig olycklig. Men det är så tröttsamt och svårt att vara medveten om vad konstruktionen skapar. Att leva över och under systemet (oh rebellen!). Mer eller mindre i vilket fall som helst! Vad gör man när man aldrig kan attraheras av det som är lika med lycka i vårat samhälle? Eller, attraheras kan man nog visst. Jag kan ju önska att det var det livet som jag önskade. Skulle det inte vara lite lättare då? Eller? Så skulle man vara nöjd sen. Äsch, jag är ju fånig. Självklart är man kanske inte nöjd. På ett sett ter det ju sig otänkbart i mina öron att någon skulle vara helt igenom lycklig i ett förhållande som bygger på gamla könsroller där ojämställdhet cemeteras.

MEN. Ibland kan man ju tycka att det vore enklare att nå de målen. De är ju så uppenbara. Det är ju de målen media (bland annat) har tryckt i min feja ända sedan jag första gången slog upp en Frida-tidning. Enklare vore det kanske. För att slippa stå där i framtiden och känna sig motvilligt oaccepterad. Jag vill ha en bandykille! Jag vill bli nöjd när jag får en gosig nalle på Alla hjärtans dag och tycka att han är sexig när han kör bil! Jag vill ha överseende när han är full och beter sig som ett svin och ska slåss för att för allt i livet beskydda sin penis! Jag vill köpa sexiga underkläder på H&M och tända doftljus i ljuslyktor som ser ut som små grodor! (Det där med grodorna och H&M kanske lät lite klasscentrerat när normen ju genomsyrar hela samhället. Sorry.)

Skulle det vara lättare då? Eller skulle man dö inombords? Haha! Guuud. Vilken skit.

Ash, jag vet inte. Jag kanske överdriver.

Jag älskar att vara kär. Jag bedårar att släppa sig själv och bli två tillsammans med någon annan. Jag tycker om kärlek! Jag tycker bara inte om samhällets sätt att organisera den.