Jag sitter och bläddrar igenom gamla foton. Och då menar jag gamla foton. Tiden innan varje nylle bar omkring på en digitalkamera för att föreviga varenda sorgliga ögonblick i våra liv.

Fy fan vad ful jag var. Jag skämtar inte. Det är fan inte klokt vad ful jag var som tonåring. Det är inte bara en missuppfattning i mitt minne orsakat av det dåliga självfötroendet man som tonåring led av. Jag såg ut så. Ful som stryken. Man får ju bara tacka sin lyckliga stjärna att stasi-Facebook inte fanns tillgängligt för mig att fläka ut hela mitt tonårsnylle på för exponering inför omvärlden när bekräftelsebehovet var som störst. Tack o tack (nachos-tack.... höhö...kebab-tack...pizza-tack...ehum)

Som tur var är man ju som ett gott vin, en lagrad ost, en god gammal film. Det blir fan bara bättre med åren.

Vi har haft vårat första gräl

SCENER FRÅN ETT SOVRUM, PART 1

HON: Vad fan e det här för något?
HAN: Vadå? Vad menar du, navelludd ser du väl?
HON: Shit vad mycket!
HAN: Det finns folk som har mer. Det finns till och med folk som samlar på navelludd!
HON: Va?
HAN: Jo! Det finns en snubbe som finns med i Guinness rekordbok för sin samling av navelludd.
HON: Eller hur!
HAN: Jo, det är sant! Dom har mätt, den är störst i världen.
HON: Haha, men skärp dig då...Vad menar du? Hur skulle dom ha mätt det? Jag lovar att det bara är en dåre som hävdar att han har samlat navelludd när det egentligen bara är vanligt damm. Om det nu skulle vara något att vara stolt över.
HAN: Nej men allvarligt, jag har wikipediat det här asmycket! Navelludd är en blandning av fibrer från kläderna och hudavlagringar, det är vetenskapligt bevisat!
HON: Men herregud, Guinness rekordbok drivs väl fan inte av CSI. Som att dom skulle ha tagit någon jävla galnings glasburk med navelludd och labbanalyserat det!
HAN: Men skärp dig, jag har faktiskt...
HON: "Efter djupgående analys av det s.k luddet kan vi härmed fastställa att det är navelludd då vi funnit spår av den ansökandes Fred Perry tröja inhandlad på Bromma outlet, samt hudavlagringar vilka stämmer överens med den ansökandes DNA och dessutom visar en viss solbränna från den tid han spenderade på Gran Canaria, vilket stämmer överens med vittnesmålet!"
HAN: Du är ju dum i huvudet
HON: Hahaha!
HAN: Det bortser inte från det faktum att jag har rätt! Jag kan bevisa det nu om jag hämtar datorn.
HON: Okej okej älskling... Du har rätt.
HAN: Tack!
HON: Den stora frågan är ju egentligen varför i helvete du känner till allt detta.
HAN: Men jag sa ju det! Jag wikipediade det ju!
HON: Hade du INGET annat bättre för dig att göra?
HAN: Mäh! Jag satt och undrade över det, och så googlade jag runt och sökte på wikipedia och då hittade jag den här världsrekord-killen.
HON: Hm, okej... tjaa.... Själv har jag läst Kafkas samlade verk. Men det är verkligen jättekul för dig. Toppenkul.
HAN: Alltså... du kan ju dra åt helvete.
HON: När du ligger där på din dödsbädd kommer och tänker tillbaka på din ungdom kommer du ba: "Jag jagade inga kjolstyg, jag knarkade aldrig, jag levde aldrig rövare. Men visst fan vet jag vad navelludd är! Vilken galen tid det var, uj uj"
HAN: (släcker lampan, och vänder ryggen emot henne) God natt! Jag tänker inte prata mer med dig nu!

(tyst)

HON: (Lägger sig nära honom och viskar honom i örat) Förlåt...Du vet ju att jag älskar dig.
HAN: Mmm..
HON: Just för att du är världens bästa...navelluddsexpert.
HAN: (pratar ner i kudden) Gör det bara! Stick kniven djupare och djupare, gör det.
HON: Men det är bara så fint och intressant, att man hela tiden kan upptäcka nya, spännande och oväntade sidor hos varandra.
HAN: ...och djupare och djupare.

(de ligger tysta ett tag)

HON: Jaja, godnatt. Seriöst, du vet att jag skämtar va?
HAN: Jaja
HON: Mm... Rätt kul var det. God natt!

Jag lyckades iallafall trots allt att få soleksem.

Inför min semster införskaffade jag:

- 3 x nya sommarklänningar
- 1 x strandklänning
- 1 x nya sandaler
- 10 x nya seriealbum som strandlektyr
- 2 x nya böcker (Om serierna skulle ta slut eftersom jag ju skulle ligga på stranden hela dagarna)
- 20 x Fantomen årgång 87
- 1 x solhatt
- 1 x sommarshorts

Samt investerade i att laga mina solglasögon och att bygga på mitt förråd av sololjor.

Det regnade. Det åskade. Det blixtrade. Det blåste och det regnade lite till. Någon skrattade riktigt högt och gott. Helt strålande. Ungefär samma god tur som då jag lite för uppspelt i falsett beordrade Markus att ställa sig bredvid trädet i närheten av vårat hus i London i februari. Det hade slagit ut i rosa blommor och jag utropade det att vara det FÖRSTA VÅRTECKNET som var tvunget att förevigas med ett foto samtidigt som jag med högtidlig Povel Ramel-röst skalderade: "Det hääär, är officiellt... Den allra förrrrsta vårdagen!".

Det regnade sedan ungefär konstant i tre månader innan jag åkte hem. Tack som fan.

Men! Vad tusan! Det har ju annars varit en helt helt strålande sommar och semstern nere i Hovs Hallar i sommarhuset var inte helt illa pinkad trots allt. TP, brasa och stormbad, massa mat och vin och coolaste blixtovädret på år och dagar. Jag är utvilad som få och i övermorgon ska jag flytta och veckan därefter börjar väl skolan va? Det är med andra ord höst. Snart iallafall. Prima liv.