nostalgi (är så....naivt)

Ibland, då och då, hittar jag konstiga brända skivor i suspekta (havet är så …naivt) fodral hemma hos mig. Det är skivor som har glömts kvar här från någon av festerna i gymnasiet. Det är väldigt väldigt roligt . Det är nästan så att jag kan bergen av ölburkar i matsalsbordet, se tjejgänget hoppa i vardagsrummet och slå huvudet i takkronan så att det hamnar blod på mattan, Gunnar leta efter toaletten i skogen, Gunnar stå hos min granne och knacka på och inte fatta att festen är i huset bredvid där det lyser och spelas musik och inte i huset som är nedsläckt och tyst, konstiga parbildningar, allsången till Sikta Mot Stjärnorna-skivan, det avbrutna räcket, de spräckta högtalarna dåna ut Timbuktu, Matilda dricka bål som en vampyr, Gustv presentera sig för sin egen klasskamrat, Stina leka dörrvakt och avvisa alla oinbjudna, jag själv glad och dum släppa in de som Stina just avvisat, Pascal och Calle sovandes tätt intill varandra i källaren, jag och diverse offer på Ellens barskola med inriktning mjölkdrinkar, den rosa/lila spyan i källaren (mjölkdrinken?), städandet dagen med pannkakor och solsken (var det här på tiden då man inte blev bakis?).

Känns fint.

Och så avslutar vi med lite Greggan!

"Jag… har aldrig…aldrig… känt…så här för någon… aldrig….Men….hon….vill inte ha mig…"

Frukost!