Åh fy fan vad bra

Det var så bra så bra så himla bra! Tack Ghettokocken för påminnelsen, hade ju gråtit seriöst tunga tårar om jag hade hade missat Editors igår på Debaser medis! Så satan i gatan bra! Smäktande och massa ångest. Helt helt underbart.

Jag vill inte klubba mera. Jag vill bara gå på konserter. Ni kan stanna på Stureplan era gamla kålsupare.

Man tycker ju att man kan tänka efter lite bättre när man väljer placering och val av plats för sin reklam. Hur tänkte till exempel....SEB när de valde att placera sin reklam som består av en liiiten liten knappt läsbar text (för att hacka på att andra banker döljer krångliga regler i det finstilta..) på toaletten på en av de värsta sunkhaken i hela Stockholm där den genomsnittliga besökaren är så full att han har svårt att ens hitta till toaletten. Haha, det är ju verkligen jättekul och jättedumt. "Kan du läsa det här? Då är du en av de få som läser det finstilta." Jepp, och en av de få som är nykter. Det är ju såklart därför det jämt tar sån stört lång tid! Alla fulla galningar som bara måste lista ut vad det står. "Vad i helvete scchtår det här då?!" Det måste ju även vara dåligt för barens affärer. Alla besökare som väljer att knata hemåt då de har trott att de var så mycket fullare än vad de egentligen var för att de passerat gränsen då man inte längre kan läsa.

Well, nog om det.

Annars är det november. Glädjens månad! Skrota den säger jag. Då måste man muntra upp sig själv med söta djur och fantastiska män. Wes Anderssons crew på Venedigs filmfestival. Jag dör en liten bit. Det är så fint. HJÄRTA WES ANDERSSON!

Såhär i efterhand kanske det var lite konstigt, och inte så där helsmart att säga till min chef: "Jo Christer jag tänkte bara tipsa dig, om att magikern som uppträder ikvällprecis lyckades svälja en två meter lång uppblåst, rosa ballong, han skulle väl passa dig jättebra?." För vi har verkligen inte alls den relationen.

Han verkade nog ta det på rätt sätt ändå.

Nästa gång hoppas jag att min personliga assistent (som jag ska skaffa mig) ska finnas till hands, rycka mig i ärmen och säga: "Hrm.. Ellen, inte till chefen. Nä jag vet det är jättekul, men inte till chefen."

beautiful woman/women

Åh min bästa kvinna kommer i helgen! Då ska jag gnälla mig till analsex och hoppas på att hon är medgörlig eftersom jag har låtit henne vinna i klunsning tidigare under dagen (Tack Slitz för strålande journalistik. Hur låter man föresten någon vinna i klunsning?). Jag har så många fantastiska kvinnor i min närhet. Skulle vi slå samman alla skulle vi kunna bli asstora och fajtas i Besastie Boys-videos (med kärlek som vapen! mammas anm.) Fett.

Jag råkade precis skicka ett mail om GRATIS mobiler ("Detta är inget skämt! Det är sanning!") till ALLA i min adressbok... Det vill säga bland annat alla mina gamla gymnasie- och Universitetslärare...... Skjut mig.

I'm sorry.

Jag skäms så mycket för det här jag vet inte varför riktigt.

Vårt dagliga bröd giv oss idag. Irritation måndag 5/11

Jag tycker också att det är skoj, snyggt och intressant. Design och formgivning är kul, det tycker jag. Men det finns få saker just idag som gör mig så irriterad som Designtorget. Som en symbol för vårt västerländska konsumtionssamhälle som håller på att köra jorden upp i arslet. Det finns för många designers där ute som har för lite viktiga uppdrag!!!

Visst, det kan vara skoj med små plastgrodor i vilken man kan spela in en hälsningsfras, som upprepar denna varje gång man går förbi. Men vi behöver dem inte! Och sorry, men designtorget, som är fullpoppad med diverse livsnödvändiga designprylar, får mig faktiskt att må illa. Om man drar det till det yttersta kan det faktiskt till och med vara moraliskt oförsvarbart att konsumera i totalt onödiga prylar, när andra delar av världen plockar smulor under våra bord. Men visst, den här konsumtionen är en del av vårat marknadsstyrda samhälle. Det är väl i sånt fall DET som är det obehagliga. Det har liksom blivit okej att konsumera bara för konsumerandets skull. För att man blir glad. Vi handlar inte längre nya möbler när de gamla är utslitna. Vi köper nya för att det är kul. En kick i vardagen. Själva konsumtionen, inte främst funktionen av det vi konsumerar, har blivit det viktigaste. Det är ju så toksorgligt! Hur tomma liv har vi inte då?! Kan vi för i helvete hitta något annat att fylla vardagen med? Och jag vet att jag också vill importera en rörlig Yoda-docka från USA med tio olika talfunktioner! Jag skulle bli glad, så jävla glad! Eftersom samhället har skapat mitt behov av att konsumera. Visat mig att det gör mig lycklig. Jag skulle kunna köpa min Yoda-docka med gott samvete. Om bara inte mitt hus rann över till bredden av miljarder andra skitprylar. Det finns för mycket att konsumera!! Det gör oss så jävla olyckliga! Vi missar så jävla mycket annat.

Just idag symboliserar Designtorget allt detta. Ledsen Designtorget.

Och så går det åt helvete med jorden det läste jag i tidningen idag igen. Klimatångest är dagens nya begrepp vilket många terapeufter kommer att få syssla med. Och jag är ledsen, men det är väl faktiskt ingen som tror att en tillräckligt stor aktion kommer att genomföras? Vem tar steget? Vilken stat? Och riskerar sin infrastruktur och sina medborgares möjligheter att konsumera inspelningsbara design-grodor? Girighet är jordens största dödssynd. Halleluja! Hepp!

Måndagen går i uppgivenhetens tecken. Tack och hej.

Det blir så jävla svårt. Ibland önskar jag att jag bara levde dumt ovetande. Så kunde jag ha min tvåsamhet, min familj och ett liv som jag lätt kunde identifiera i tjejtidningsutbudet. Lyckligt ovetande. Tillfredsställd och lättorienterad i samhällets norm.

Jag vet att jag aldrig skulle kunna göra det. Spela med de reglerna. Jag vet att det skulle göra mig olycklig. Men det är så tröttsamt och svårt att vara medveten om vad konstruktionen skapar. Att leva över och under systemet (oh rebellen!). Mer eller mindre i vilket fall som helst! Vad gör man när man aldrig kan attraheras av det som är lika med lycka i vårat samhälle? Eller, attraheras kan man nog visst. Jag kan ju önska att det var det livet som jag önskade. Skulle det inte vara lite lättare då? Eller? Så skulle man vara nöjd sen. Äsch, jag är ju fånig. Självklart är man kanske inte nöjd. På ett sett ter det ju sig otänkbart i mina öron att någon skulle vara helt igenom lycklig i ett förhållande som bygger på gamla könsroller där ojämställdhet cemeteras.

MEN. Ibland kan man ju tycka att det vore enklare att nå de målen. De är ju så uppenbara. Det är ju de målen media (bland annat) har tryckt i min feja ända sedan jag första gången slog upp en Frida-tidning. Enklare vore det kanske. För att slippa stå där i framtiden och känna sig motvilligt oaccepterad. Jag vill ha en bandykille! Jag vill bli nöjd när jag får en gosig nalle på Alla hjärtans dag och tycka att han är sexig när han kör bil! Jag vill ha överseende när han är full och beter sig som ett svin och ska slåss för att för allt i livet beskydda sin penis! Jag vill köpa sexiga underkläder på H&M och tända doftljus i ljuslyktor som ser ut som små grodor! (Det där med grodorna och H&M kanske lät lite klasscentrerat när normen ju genomsyrar hela samhället. Sorry.)

Skulle det vara lättare då? Eller skulle man dö inombords? Haha! Guuud. Vilken skit.

Ash, jag vet inte. Jag kanske överdriver.

Jag älskar att vara kär. Jag bedårar att släppa sig själv och bli två tillsammans med någon annan. Jag tycker om kärlek! Jag tycker bara inte om samhällets sätt att organisera den.

Jaja, den här av Gunnar Lundkvist ser man iallafall och den är också kul:

mmm... Galago.

Jag ligger också och läser gamla Galago. Liv Strömquist är ganska rolig och sådär härligt överdriven som retar gallfeber på folk just när det gäller den politiska frågan feminism när man måste vara så jeeekla försiktig:


Men shit man ser ju inte ett jävla dyft. Kan man få den större? Satans dator. Okej, jag ska aldrig mer klaga på min mammas dataskills (Hon skällde nyss på mig för att jag slösade på färg då jag scannade, var bara tvungen...) Jaja, jag får väl skriva av den.

Ögonblicksbilder av ett patriakat 5:

- TV-serien "VÄNNER"

"Vänner är en vidrigt dålig TV-serie med sådana här skämt:

KILLARNA:

Chandler: I love porn.

Joey: I see all women as sex-objects.

Ross: Men who hug eachother are gay, and that's disgusting.

TJEJERNA:

Rachel: I love clothes and makeup.

Monica: I love to clean.

Phoebe: My dream is to get married.

Ett av skämten är att karaktären Monica tidigare har varit tjock. När det är tillbakablickar i programmet har skådespelerskan Courtney Cox på sig en 'fatsuit' som alltid följs av pålagda skratt.

(Monica i en fatsuit.)

Publiken: HAHAHAHAHAHAHAHAHHAAHAHA!

Under seriens gång har de kvinnliga skådespelerskorna blivit smalare och smalare.

Monica: I love to clean and cook! (But I hate to eat.)

Samtidigt har de manliga skådespelarna blivit tjockare och tjockare.

Chandler: Porn.

Joey: Sex.

Chandler: Food.

Joey: Beer.

Karaktären Chandler ser i slutet av serien mer och mer ut som Monicas fatsuit.

(Chandler i en t-shirt där det står "I love porn").

Skillnaden ör att hans kropp inte ger upphov till några pålagda skratt."

.... ASH! Det gör sig bättre som serie! Haha. Värt ett försök iallafall!

Lägligt

Timing is everything! Det borde väl jag veta om någon. Blev sjuk innan jag flyttade till Rättvik, innan jag åkte till Fillippnerna, Bologna, och nu även... London. KUUL. Så istället för att befinna mig i London nu, leta jobb, ta en öl med Nathan och flytta ihop med Markus så ligger jag nerbäddad med 39 graders feber hemma på Herrhagsvägen. Weeeell.... done.

Jaja, jag sysselsätter mig så gott det går när man är sjuk. Har kollat på Animalplanet idag i fyra timmar ungefär. Animalplanet är min nya favoritkanal! Det lockar fram den där sortens upptäckarglädje som man kände när man var liten och satt bänkad framför tv:n med näsan tryckt mot skärmen när Mitt i naturen visades. Naturen är så facinerande, va? Haha. Oh yes indeed. Idag har jag sett program om bland annat vithajar (man vet egentligen inte så mycket alls om deras liv!) om djur på savannen som föds i avvikande färger (en gul krokodil, en vit babian, ett vitt lejon), om pilgrimsfalkar, surikater, och elefanter. Jag är fylld till brädden av fakta av topklass! Fab fab. (Eller så är jag helt enkelt bara galet uttråkad och har sett alla Discoverydokumentärer en eller två gånger för mycket).

Såg även idag Simpsons-avsnittet då Bart åker till Frankrike som utbytesstudent. Jätteroligt, och så är det precis så som jag föreställer mig att Eva har det på sin resa. Hon har kommit till en liten gård där hon utnyttjas av två självgoda fransmän, som jämt visslar på Aluette, till att plocka vindruvor. Där får hon ingen mat när de två fransmännen själva sitter och frossar i ost och vin utan tvingas tugga på en kålrot innan hon går och lägger sig på stengolvet bredvid halmhögen där hon egentligen skulle ha sovit, men där åsnan (som för övrigt även har snott Evas röda keps) har tagit platsen. Precis så. Föresten kommer ju hon hem snart! Ja jäklar shit vad kul! Tiden går så fort när man är hemma. Jag längtar också bort! Åh. Snart får jag åka jag måste bara bli frisk. Fast det är inga probs att vara hemma, jag bara längtar iväg till något. Inte från. Det är ju en bra utgångspunkt.

Bra kompisar förstår vad man behöver när man är sjuk och eländig. Matilda är världens finaste, hon visste precis vad hon skulle skicka för att pigga upp mig, och mailade över massor av bilder på kattungar och sådant! Jag är rörd till tårar.