Såatte, hemma.

Alltså... Jag är ju så jävla blödig, och jag blir inte klok på det egentligen... Men i i vilket fall som helst så gjorde det blandat med pms avskedet jävligt sorgligt faktiskt och vissa kramar var svårare än andra.

Men...

När jag väl hemma var det bara så rätt. Det var dags och det var bra. Det var lycka. Faktiskt...

När jag åkte från Stockholm ville jag bara bort, se något helt annorlunda, befinna mig i helt andra miljöer, jag tänkte säkert att jag ville få p e r s p e k t i v (bajs..). Sen kom jag på mig själv under den sista tiden med att tänka att fasen, jag har ju inte fått perspektiv, jag gillar ju fan fortfarande Stockholm, mer än förut till och med. Varje gång tåget rullade in på centralstation, varje gång jag fick min öl i handen på Carmen eller what ever, varje gång jag sjöng med lite för högt och lite för fel i alla låtar på V&B, varje gång jag bakishängde på mitt köksgolv med Karlqvist och Eva....Så gillade jag hemma, mycket. Vad sägs om det perspektivet? Det är fan det bästa tänkbara.

Så när morsan hade mött mig på stationen och jag åkte bil genom stan idag och lyssnade på mr. brightside i Thin white duke remixen, som jag på nåt sätt alltid den senaste tiden har lyssnat på när jag kommit hem, så stämde liksom allt. Iallafall just då. Jag har längtat efter det här, och jag skiter i om det kommer bli jobbigt framöver för just nu stavas det molto bene. Eller nåt...

Håhå jaja

..som jag brukar säga...

Haha! Det roligaste idag var nog Inför Eurovision songcontest, med en nordisk panel, där alla som medverkade liksom var parodier på de land de representerade. Dansken var tokig, islänningen såg ut som en viking. Roligast var att ingen i panelen förstod vad dansken sa. Han hade långa utlägg om låtarna och vilka vinstchanser de hade och efteråt var bara resten av panelen tysta innan Christer Björkman la av ett ehh jaa, tack för det Mads, och sedan skickade vidare frågan. Lovely! Föresten var hela programmet en parodi. Jag och mamma satt flera gånger och undrade om det inte faktiskt var ett skämtprogram. Å andra sidan... schlager.

Men det var hemskt underhållande, haha, ja herregud.. Särskilt roligt var Irlands bidrag där den snygga tjejen i videon hade groteskt fula tänder. Så varje gång snubben i läderjacka sjöng mot henne i den romantiska balladen och hon fyrade av ett leende så var allt man kunde tänka: "MARGRET THATCHER! MARGRET THATCHER!". Eller... tjejen som sjöng för Andorra och var på pricken lik den lilla tjocka killen i Little Britain när han klär ut sig till kvinna. På pricken I'm telling you.

Imorgon ska det bli asfint väder. Då ska vi ha picknick och dricka rödvin, fira födelsedag och gå på Killers..... It's just...good to be home. Som sagt.