Idag har ju inte mycket stämt i hjärnan efter att jag fick veta att jag ÄNTLIGEN har fått tag på en lägenhet.

Det är ingen bra kombination med den ultimata kissnödigheten. Alls, faktiskt.

Jag behövde verkligen komma hem snabbt, så att det inte skulle ske en olycka och lyckonivån, som är total idag, skulle sjunka. Då är det en ganska bra idé att sätta sig på tåget mot Hagsätra så snabbt som möjligt hem till söderort och inte åka åt fel håll in mot stan igen. När man inser sitt misstag är ett tips att kolla ordentligt när du ska byta och åka tillbaka så att du inte sätter dig på tåget mot Skarpnäck och inser att du är på fel tåg när du är i Björkhagen. När du sedan återigen åker tillbaka för att byta till rätt tåg, lyssna helst inte på musik för då kan det ju hända att du missar att de ropar ut att det inte är någon påstigning på tåget mot Hagsätra och du kan råka hoppa på fastän ingen annan kliver på och tåget är mörkt och sen åker tåget och parkerar och du sitter där som en kissnödig loser och undrar hur någon ska få reda på att du är där i tunnelbanan, ensam, och komma och rädda dig. När det sedan efter 15 minuter kommer en förare och kör tåget in mot stan igen, och du ska byta, igen, är det faktiskt dags att börja tänka på vad man gör och inte sätta sig på fel tåg igen och åka mot Farsta Strand. Om detta ändå skulle ske, knip och ring din mamma och be henne att hämta dig med bilen.

(I'm okey.. I'm okey... I'm a key...I'm a key?)