Jag har länge funderat på vem tusan min huvudlärarinna på Konstskolan är så abbans lik, och plötsligt trillade poletten ner.


Det var så satans tillfredställande, eller förlösande som hon själv kanske skulle ha uttryckt det. Vilka arkiv i hjärnbalken var man inte tvungen att rota i för att gräva upp denna frodiga dam?

Min huvudlärare är förövrigt närmast ironiskt mycket kultur/konst-tant det är en fröjd för ögat. Prickar in både Gudrun Sjödén-särkar och finlandsvensk dialekt. Scorar kulturtant poäng ba PLONG PLONG! Dessutom är hon konstterapeut vilket gör att hon framstår som en lite mer exentrisk version av mamma. Kan vara både obehagligt och tryggt. Möjligtvis kommer jag en vacker dag lacka ur och tröttna på det "inre barnet" eller att bara "finnas" i konsten eller något annat i den stilen, men just nu känns det mest bara fint. Efter att ha plöjt igenom en hel säsong av Make me a supermodel var jag innan skolstart övertygad att skolan skulle vara stört prestationsinriktad och att en jury av lärare skulle rösta ut mig första veckan för att jag inte hade visat tillräckligt mycket vilja och utveckling inom skulpturämnet. "I'm sorry Ellen...We can NOT make you an art student." Det var precis tvärtom. Jag ska verkligen försöka ta tillvara på det här året och bara gotta mig och frodas i alla konstämnen.

....FRODAS?? Herregud, jag kommer ju bli precis som mamma när jag blir stor. Det är bara att plocka fram särken.

Hua