Idag har jag donerat mitt hjärtljud till en fransk konstnär som heter Christian Boltanski som ska samla hjärtljud från hela världen till ett arkiv på en liten japansk ö. Där kommer jag att finnas, och bulta. Unik och anonymiserad på samma gång. Jag älskar Christian Boltanski han är helt jävla otrolig. Sällan kommer du bli så fascinerad av en konstnär! Alla som kan pallra sig till Stockholm och Magasin 3 innan han försvinner därifrån borde gör det NU för det är asstort att han ställer ut i Sverige. Eller försök ladda ner en dokumentär eller vad som helst och njut av ett riktigt unikt konstnärskap.

Jag har för övrigt snöat in ganska mycket på installationer och performance den senaste tiden, vilket jag inte hade trott för ett år sedan. Det kan bli förjävla mäktigt då det träffar rätt och jag har sett en jävla massa bra skit den senaste tiden, som t.ex. Ann-Sofi Sidéns installation om "spädbarnsinkast" i Tyskland. Åååh, det låter så jävla pretentiöst och jag bara gottar mig i det och slickar tallriken från det sista! Jag är trött på upphöjandet av kommersiell populärkultur (draget till det extrema) och finkulturen i skamvrån. Jag njuter av att gå på utställningar och vernissager, tycka till, ha en åsikt och gödas av den kultur som jag turligt nog och möjligtvis bortskämt har tillgång till. Och ju mer jag går, och ju mer jag lär mig, diskuterar och övar praktiskt själv, desto mer uppskattar jag och förstår. Och ibland förstår jag inte alls. Men då kan jag förstå varför jag inte förstår. Hahaha, lyssna på det här. Jag har druckit vin, nu ska jag gå på MGMT och försöka öla bort det här satans novemberhelvetet.

Mmmmwah!