Varför gillar man artister som spottar på sin publik egentligen? Är det för att man är ursvennebanan och liksom gladeligen underkastar sig den man ser upp till som sätter sig över en och på en? Fortsätter köpa skivan, fortsätter komma på konserter, fortsätter placera högt på topp tio-listan. Jag beter mig iallafall så. Och ju mer de spottar på mig desto mer ingående vill jag slicka deras stjärtskåra. Haha, det är ju faktiskt inte så jävla bra.

Vad jag ville komma till var iallafall att jag liksom den senaste tiden utan skam i kroppen helt givit mig hän åt min Bob Dylan-beundran. Och så menar jag gubbrock-Dylan. Herregud... hur kunde det gå så här långt?